På pediatrics har jag fått ge mycket mediciner, injektioner och lagt om sår. En baby på 2 månader har septiska sår med gangränös vävnad ner till benet, mamman är HIV+ så vi har lagt om med stor försiktighet. Att sätta pvk på små barn var ingen konst, men att försöka sig på 4-åringar var inte helt lätt. De blir väldigt arga och skriker väldigt mycket... Här är det inget pluttande med embla kräm innan eller smärtstillande här kör man bara.
Så nu till mig (Kim). Jag har varit på maternity ward där det tas hand om dels sjuka blivande mödrar samt mammor och bebisar efter förlossning. Jag hade sett väldigt mycket fram emot att vara på den avdelningen men blev gravt besviken första dagen då den ansvariga sjuksköterskan visade sig vara en surgubbe som var "demoraliserad" och inte ville visa mig runt. Jag kände mig något tappad. Jag lyckades i alla fall smälta upp gubben något med mina små försök till kiswahili och bukusu och andra dagen var han på bättre humör! Jag har fått vara med om mycket, första dagn kom jag in i förlossningsrummet under en pågående förlossning, det var bara att dra på handskarna och göra sig beredd för eventuell assistans. Ungen var redan ute, men jag fick i alla fall hjälpa till med att förlösa placentan. Så, jag har förlöst en placenta. Nästa stora grej jag fick erfara var när en blivande mamma kom in med ymniga vaginala blödningar och utan fosterljud. Hon var i runt vecka 34. För att rädda mammans liv fick det bli ett akut kejsarsnitt. Så, efter att ha förberett henne för operation, vilket jag gavs hela ansvaret för, tog jag med henne till Main Theatre (operationssalen) och satte på mig op-kläder och fick vara med och bevittna kejsarsnittet. Vilket utfördes till smörig pop-musik och mycket skvallrande bland personalen. Jag fick vara med och dra ut det döda fostret och svepa in det i en sjal. Det var stort. Och känslosamt. Men jag har fått blodad tand för kirurgi och ser nu fram emot min placering på kirurgen i höst, ska bli skoj! Annars har det varit lite torka på avdelningen, inga förlossningar. Det är tydligen lågsäsong nu. Men jag skall tillbringa ännu en vecka där om ett par veckor och hoppas på att vara ed om en lycklig förlossning då.
Så det var vår vecka på sjukhuset!
Idag är det min födelsedag (Moa) och vi vet ännu inte riktigt vad som vankas. Vi skall träffa doktorn på sjukhuset runt 10-tiden och sen får vi se. Vi har själva lite planer på en hajk till Mt Elgon, men vi får se. I eftermiddag skall vi gå och hämta våra skräddarsydda klänningar som vi beställde i onsdags, hoppas de bli fina. 100 kronor styck är ett riktigt kap tycker vi. Igår kväll var vi hemma hos våra vänner Pauline och Ben igen. Pauline lärde oss att laga chapati och green grams. Chapatin är en ganska lång process, men när man är flera är det väldigt trevligt. Allt blev mycket gott, det godaste vi ätit hittills! Vi hade en livlig diskussion med Ben angående om man får slå sin fru eller ej. Vi tyckte ju såklart att det aldrig är ok. Ben kom med lite olika scenarion då det skulle kunna vara ok och efter många turer hit och dit kom vi fram till att vi helt enkelt tycker olika. Nästa gång undviker vi nog det samtalsämnet. Det är ju självklart inte bara Ben som tycker så här, hela kulturen skiljer sig starkt från den svenska. Skilsmässa är sälla ett alternativ.
Nu får vi se vad som väntar oss denna dag. Uppdatering kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar