Grottäventyr och andra bestyr

Nu har nästan ännu en vecka passerat och vi hinner knappt att andas så fort går det. I helgen var vi som sagt på utflykt i Mt Elgon National Park. Det var en lyckad tripp. Jag, Kim, Mark, Esther Gull och chauffören som jag tyvärr inte minns namnet på åkte iväg vid niotiden. Väl vid Mt Elgon tog vi oss med bli in längre i parken för att hinna med att se så mycket av den som möjligt. Vi möttes av water bucks, babianer, colombus apa, impalas och annat smått och gått. Med oss in i parken hade vi en guide. Med oss i släptåg klättrade han in i djungeln och tog oss med upp till en grotta. Det var lervälling hela vägen upp och en ganska rolig syn med tre wasongos kringhalkande med snart bruna, leriga byxor. Över grottan forsade ett vattenfall och det hela var verkligen vackert. Inne i den enorma grottan såg vi en hel del färsk buffelspillning och spår efter elefanter. Vi var ganska glada att vi inte mötte en buffel inne i mörkret...
I nästa grotta höll guiden på att inte hitta ut och då blev vi lite lagom nervösa, speciellt då vi bara hade en kass ficklampa och en mobil att lysa med. Men slutet gott allting gott, vi fann vår väg ut igen.
Sen blev det en lite djungelvandring med massor med apor av olika slag och när vi kom ner på plan mark igen möttes vi av en zebraflock! Det var en härlig dag ute i naturen.

Veckan har spenderats på sjukhuset, Kim har varit på minor theater, den lilla operationssalen. Vi brukar springa och hämta varandra när något spännande händer så vi var med på en tumamputation. Kim har även fått sy några gånger, så snart är hon en baddare på det. Själv har jag varit på MVC/BVC mödra - och barnvårdcentral. Det fungerade ungefär som här i Sverige med vaccination av barn, men även mottagning av sjuka barn. På mödra sidan tar vi emot både gravida och kvinnor som vill ha preventivmedel. Preventivmedel kallas här för family planning. I Kenya försöker man minska ner på barnafödandet så att familjer skall ha 2-3 barn och inte 7-10. Så där fick jag assistera vid spiralinsättning och annat gott och blandat.

De två senaste dagarna har jag återigen varit på maternity ward, BB och igår förlöste jag en mamma på egen hand! Även om jag har varit med vid flera förlossningar var denna gången väldigt speciell eftersom att jag gjorde det hela själv. Började nästan lipa när pojken kom ut. Följde mamman hela vägen genom värkarbetet, motiverade henne och puschade henne till att krysta ut barnet. 4,4 kg är ett stort barn, och speciellt med Kenyanska mått mätt, men det gick bra. Dock förlorade kvinnan en hel del blod efter att placentan kommit, men idag mådde både hon och pojken bra.   

I onsdags höll vi presentation för personalen på sjukhuset. Vi pratade om Sverige och svensk kultur vilket var mycket uppskattat. Sedan pratade vi om svensk sjukvård. Vi gjorde mycket jämförelser mellan de olika sjukvårdssystemen och poängterade det vi lärt oss här och det vi vill lära dem. Vi fick mycket frågor främst angående Sverige, om vi omskär våra pojkar, hur vi håller värmen i husen och hur vi kan ha så lite HIV. Efteråt hade vi ett litet möte med superintendenten på sjukhuset (den ansvariga chefsläkaren). Han gav oss mycket material angående hur Kimilili District Hospital försöker utvecklas och uppfylla millenniummålen. Vi har tänkt skriva om detta i vår rapport och har själva funderat mycket över hur sjukhuset gör för att nå målen. De har visioner, men mycket brister i att de inte har några resurser. Att det ibland inte ens finns handskar är katastrof. Samtidigt var det en av de saker vi berömde personalen för på vår presentation, att de är så duktiga på att improvisera. Hade svenska läkare och sjuksköterskor varit i samma situation så är frågan om vi hade klarat upp det.

Imorgon åker vi till Kakamega, där skall vi besöka ett större sjukhus (level 5). Hoppas att vi blir positivt överraskade, men vi får väl se. De skall ju ha lite mer resurser och redskap. I Kakamega stannar vi över natten och på lördag blir det en tur i Kakamega forest. Där blir det mer djungeläventyr. 400 sorters fåglar, 27 sorters ormar (till min och framför allt Kims förskräckelse), massor med fjärilar och apor. Efter det återstår bara två veckor till hemfärd.