Kim har gjort det till sin uppgift att på male ward göra allt hon kan för att en liten pojke med ett sår på smalbenet ner till benet skall få smärtstillande innan såromläggningen. Hon har också propsat på vikten av att redskapen som trycks in i såret skall vara rena eller sterila. Nu verkar det som om hennes kämpande har lett till att såret äntligen efter månader, har börjat läka och pojken skall nu få en hudtransplantation. En riktig hjältinna!
I fredags på självaste midsommarafton var vi ute på fältet som vi kalla det. Först fick vi lite utbildning på hur sjukvårdssystemet fungerar här i Kenya. Kimilili district hospital är t.ex. ett grad 4 sjukhus. Det finns grad 1-6 då grad 1 består av hälsoarbetare som är "vanliga" människor som får lite utbildning inom hälso- och sjukvård och som sen går runt i grannskapet bland sina grannar och informerar om vikten av att tvätta händerna och använda myggnät och sånt. Sen stiger graderna till grad 6 som är stora sjukhus med de mesta resurserna. Typ som våra universitetssjukhus. Kimilili är alltså grad 4, men mer som ett mellanting mellan 3 och 4 eftersom att vi inte har en röntgen.
På vår fältstudie var vi på en dispensär som är grad 2. Det är som en minivårdcentral ledd av sjuksköterska. Hälsoarbetarna var där och hade gruppdiskussion om hur de skall få fler kvinnor att föda sina barn på sjukhus istället för hemma. Det var intressant att höra om hur mycket skrönor som finns här. Exempelvis att placentan är barnets tvilling. Det föds två barn, det ena skriker och det andra är tyst och det som är tyst skall begravas hemma och får inte tas ifrån mamman förrän pappan har sett den.
Efter vår lilla fälttripp åkte vi till Kisumu där vi skulle spendera helgen för lite semester och det överlåter jag till Kim att skriva!
Förlåt förresten att detta inlägg blir jäkligt långt...
Såå, hallååå eller!!! Kisumu, eller skall vi kalla det för Kiss-buuhuu (jag vet att detta var en dålig omskrivning men nedan följer en förklaring!).
Ödet ville inte att vi skulle åka och så här i efterhand så hade vi önskat att vi adapterat lite mer av Bukusu-folkets vidskeplighet och lyssnat till ödet och stannat kvar i Kimilili, men så var inte fallet. Halvvägs till Kisumu blir vi stående i en bilkö och av andra bilister som fastat i kön får vi veta att en lastbil har vält ca 1 km längre fram och hela vägen är blockerad ( att skriva att båda vägbanorna var blockerade skulle vara en grov försköning av västra Kenyas vägar då huvudvägarna är smala som 1,5 vägbanor). vi väntade ett litet tag men som Dr Mutoro så fint påpekade skulle vi få stå där i 2 dagar innan något skulle hända så vi valde att vända om och ta skogsvägen som skulle gå parallellt med den "stora" vägen. Nu har det hunnit bli mörkt. Vi befinner oss mitt inne i djupaste djungeln och "vägen" vi kör på liknar mer en bred stig. Nej, en stig skulle vara plattare och färre stenblock skulle ligga i vägen. Jag frågar lite snällt Dr Mutoro, som för övrigt kör som en biltjuv, hur lång medellivslängden för en bil är i Kimili, och föreslår lite blysamt 2 år. Han skrattar rått och svarar att "ja, i bästa fall!". Vi kommer i alla fall ut igen på huvudvägen efter cirkus 40 min och har som tur var precis kommit förbi olycksplatsen. Resten av bilfärden förflöt relativt smärtfritt fram tills att vi kommer till en liten vägby där Mutoro "missar" att det är ett väggupp och kör över det i runt 70 km/h. Vi flyger. Moa smäller huvudet i sidoväggen och jag som sitter i mitten flyger upp i taket. Bilbälten är ju överreklamerat. Men vi återhämtar oss efter nära-döden-upplevelsen och efter en 5 timmars bilfärd (som egentligen skulle ta 3 timmar) är vi framme i Kisumu, relativt oskadda.
Jag och Moa bor på ett hotell som även har en nattklubb med dunkande afrikanska rytmer fram till klockan halv 6 på morgonen. Nej vi fick inte vår skönhetssömn den natten. Lördagen spenderades på Viktoriasjön i en liten båt med en skojjig guide som förövrigt var ett vandrande uppslagsverk. Vi fick se flodhästar, två svarta kobror, en mängd olika fågelarter, varaner och längs kusten zebror, gazeller och impalas. Målet på resan var ett naturreservat som låg som en ö i sjön. Det är en skog som planterades för sju år sedan som nu huserar en mängd olika djur. Superhäftigt!! Många bilder blev tagna och allt var frid och fröjd. Efter tre timmar på sjön bar det av för att hämta upp Dr Mutoro på ett universitet och efter lite lunch blev det hotelljakt. Vi var inte så sugna på dunka dunka hotellet en natt till. Vi blev huserade i en liten lägenhet och spenderade eftermiddagen med promenad och te-drickande. Vi fick även smaka på en typ av mandazi fast med kanel i, hur goda som helst!! Sedan blev det fisk från Viktoriasjön till middag och en tidig läggdags.
Så kommer vi nu fram till söndagen... Vi hade läst i guideboken om Kiboue market, tydligen en av Kenyas häftigaste marknader så vi bestämde oss för att bege oss dit och ge den ett försök. Vi packade ihop våra saker, checkade ut och väntade på att vår chaufför skulle komma tillbaka efter att ha lämnat av Dr Mutoro på universitetet. Han kommer och och med sig har han en ung kille i 30 års åldern som presenterar sig som Eric. Vi får veta att han inte känner chauffören men att han känner Dr Mutoro. Fine tänker vi. Bilen ville inte starta och vi övervägde att promenera till marknaden men precis som vi skulle lämna fordonet med väskor och allt så startade det och så bar det av. Vi kommer fram till marknaden och då det är mycket varmt ute bestämmer vi oss för att lämna våra ryggsäckar i bilen. Vi tänker även att en marknad säkerligen innebär många tjuvar och känner att ryggsäckar kanske inte är det bästa alternativet. Vi såg även att Dr Mutoro lämnat sina två datorväskor samt sin resväska i bagaget. I alla fall så gömmer vi ryggsäckarna så gott det går under sätet och lämnar bilen. Lilian lämnar även hon sin handväska men i sätet. Det är fullt av folk. Kaos. vi strövar omkring på marknaden; jag, Moa, Lilian, chauffören Joseph och Eric. Marknaden är... lerig!! och fullt med stånd där det såldes allt från kläder (antagligen många skänkta kläder då vi såg både H&M märke och andra svenska märken på kläderna), grönsaker, frukt, råttgift, tyger, filmer, skor, väskor och diverse hushållsprylar. Moa hittade en fin grön kjol och två tyger medan jag förlustade mig med en klänning och ett tyg. mycket nöjda återvänder vi till bilen och planerar att nästa stopp skulle bli Kisumus museum. Dock blev detta inte fallet. När vi hoppar in i bilen upptäcker vi till vår förtvivlan att våra väskor är borta. dvs min, Moas och Lilians. inte Dr Mutoros tre väskor i bagaget. Därför blev nästa stopp istället Kisumus polisstation där vi fick göra en anmälan. Det som stals var bla Moas kamera, i-phone, kläder och lite till medan jag blev av med mobil, pass, kontanter, kläder och lite sådant. Surt. Så nu vankas det en liten tripp till Nairobi trosdag kväll till och med fredag för att skaffa ett provisoriskt pass till mig. Men sånt är livet och vi är glada att rånet skedde som det skedde och att vi inte blev rånade face to face eller hotade eller några sådana hemskheter. Det är ju trots allt bara materialistiska saker som försvunnit. Stölden resulterade i alla fall att vi fick stanna ytterligare en natt i Kisumu och vi kom först tillbaka till Kimilili igår på måndagen. Det kändes väldigt skönt att vara tillbaka och se våra vänners snälla ansikten. Vi känner oss faktiskt riktigt hemma i Kimilili nu vilket är mysigt!
Snipp snapp snut så var denna dumma resa slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar