Orkar inte rör oss en tumm... (inte ens hitta på en rubrik) ligger utslagna på sängen efter två dagar med poliokampanj. Vi har gått konstant i 8-9 timmar i två dagar nu. Vi har träffat så otroligt många underbara människor som välkomnar oss till sina hem med öppna armar. Vi har hittills vaccinerat 236 barn, alla under fem år. De flesta familjerna bor i lerhus, har ingen el, inget vatten och ingen skorsten. Maten lagas på öppen eld inne i huset, om man inte har ett extra hus som klassas som kök. Inte konstigt att de två grupperna i världen som får KOL är rökare och afrikanska kvinnor som lagar mat.
Till hjälp på vår färd har vi Reuben som är en 28-årig man i sina bästa år. Han är verkligen supertrevlig, har jättebra hand med barn. Han jobbar vid sidan om sitt civilingenjörsjobb som health care worker, vilket är level 1 i kenyanska sjukvård. Han besöker ca 100 hushåll en gång i månaden för att informera om olika saker, kolla hur många som föds och dött.
 |
Reuben med två vaccinationsoffer
|
 |
| Markerar flitigt en dörr efter besöket |
 |
| Mosegos med bebis |
Även om vi är helt slut så här på eftermiddagen så är det verkligen härligt att vara ute hela dagarna. Träffa folk och vi känner att vi uträttar något gott. Vi stöter ju även på folk med lite olika krämpor som de vill få hjälp med. Vårtor, brännskador, sår och öroninflammation. Kim träffade en dam som pekade på sitt öra när Kim hälsade. Så Kim antog att hon inte hörde så bra och skrek till henne. Det visade sig sedan att tanten hade god hörsel (i alla fall innan Kim skrek), men öroninflammation. Vi kan ju inte göra så mycket på plats, men vi råder dem till att besöka sjukvård.
Imorgon börjar tredje dagen på vår kampanj, det skall bli grejt! Ut på tur igen.
Tack och hej leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar